Möt Kenneth Jansson och Thomas Bodell, mångåriga medarbetare på Monitor. Deras berättelse går från intensivt nattjobb med gratis hamburgare till mentorskap för unga efterträdare i det numer globalt expansiva företaget. "Nu skulle vi nog inte anställa en sån som jag var 1987", säger Kenneth och skrattar.

De båda får någonting nostalgiskt i blicken när de berättar om de tidiga åren, innan Monitor hade blivit det internationella företag det är i dag. Kenneth hade precis tagit studenten, men hade hunnit testa att programmera innan han fick jobbet som utvecklare på Monitor. Delvis tack vare Åke Persson.

– Jag fick några papper med kod av Ove Sandlund, den dåvarande programmeraren, som sa att jag skulle förbättra den. Jag måste ha gjort nånting rätt för de lät mig låna hem en dator, en gammal IBM, över vintern. Jag gjorde några uppgifter och på våren 1987 fick jag anställning på Monitor, dagen efter muck.

35 år senare jobbar Kenneth Jansson fortfarande med utveckling, mer och mer i rollen som mentor åt andra. ”Lite som ett bollplank”, förklarar han.

Thomas Bodell gled så småningom in på programmering han också, trots att han aldrig hållit på med det innan han började på Monitor. Men ett starkt teknikintresse ledde in honom på den vägen och sedan dess har han varit med och utvecklat flera generationer av affärssystemet. Numer har han ”fasat ut sig” från programmeringen och pysslar med datakonvertering åt kunder som uppgraderar till senaste versionen, Monitor G5.

Det märks dock att både Thomas och Kenneth fortfarande älskar hantverket.

– Det bästa är problemlösningen – en nöt som man ska knäcka, säger Kenneth, och Thomas fyller i:

– Men det är inte bara det. Det är lätt att lösa uppgiften, men den ska vara snabb också.

De förklarar att det finns olika sätt att lösa ett problem med programmering. Alla är inte lika effektiva, och att hitta den bästa lösningen är något som driver dem båda.

I slutet av 1980-talet var Monitor långt ifrån samma avancerade affärssystem som i dag. Men det var redan då ett revolutionerande verktyg för de kunder som satsade på den nya tekniken.

– Som jag minns det var det kunderna som styrde utvecklingen. Det som kunderna ville ha högg vi direkt – om vi tyckte att det tillförde något, och alla andra kunder fick ju också nyttja det, säger Kenneth.

Han berättar att en kund kunde ringa till honom på morgonen med ett önskemål om en förändring i systemet. På en höft svarade han ungefär ”det löser vi, det kommer kosta 4 000 kronor”. Sedan ”hackade de till det” på en gång.

– Jag specade kundens önskan, implementerade det, testade själv, byggde systemet, packade disketterna och lade på brevlådan.

Med lite tur hade kunden sin uppdatering inom ett par dagar från beställning. Monitor var lyhörda för kundernas önskemål, även om devisen hela tiden har varit att det ska vara ett standardsystem.

Tekniken har rört på sig sedan 1987. Kenneth Jansson och Thomas Bodell har varit med om flera revolutionerande skiften. Till exempel när de mjuka femtumsdisketterna ersattes av mindre och tåligare disketter, som dessutom rymde fem gånger så mycket data. Det var en lättnad eftersom det hade börjat krävas väldigt många disketter för att skicka en uppdatering av systemet till en kund.

Sedan kom internet. Fast redan innan det hade Monitor smygstartat med någonting som kallades PC Anywhere. En lösning som ringde upp ett modem och fjärrstyrde kundernas datorer via ett faxuttag. Thomas minns några roliga händelser från den tiden. Som till exempel när en kund ringde och var upprörd för att någon på Monitor hade flyttat på deras skrivare, i det låsta skrivarrummet, via faxuttaget… Eftersom Monitor var de enda som ”hade tillgång till rummet”.

Eller när han förgäves försökte instruera en kund över telefon i hur man skriver ett kolon på tangentbordet. Efter 40 minuter gav han upp när kunden konstaterat gång på gång att ”det blev en punkt”.

Men kunderna blev med åren allt mer teknikvana. Och PC:n blev billigare, och mer användarvänlig.

Sedan kom Microsoft Windows.

Både Kenneth och Thomas är överens om att skiftet från DOS till Windows var det största och viktigaste tekniska paradigmskiftet under Monitors historia. Att gå över till den nya plattformen var ett riktigt ödesval.

– Det var i slutet av Monitors tredje generation kan man säga. Microsoft hade släppt Windows och kunderna ville köra i det. Konkurrenterna kunde, men inte vi. Det blev hett läge, affärskritiskt. Vi var bara tvungna att se till att det funkade, berättar Kenneth.

Och det var med Windows som Monitor fick sitt stora genombrott. Från en halv Tillverkningsmodul och lite lagerhantering i generation ett, tillkom inköp i generation två, G2. I G3 blev modulerna ännu fler; redovisning, verkstadsinformation (tidstämpling). Och i och med den nya Windowsbaserade generation fyra började systemet anta den form som vi känner igen som dagens Monitor affärssystem. Även om man ”sminkat grisen” några gånger under åren, som Kenneth och Thomas uttrycker det.

Har Monitor varit i framkant vad gäller teknikutvecklingen?

– Ja då var vi verkligen det, säger Thomas och syftar på tiden i skiftet mellan textbaserade DOS och grafiska Windows. Vi balanserade på en knivsudd. Succé eller katastrof. Det var bara trial and error hela tiden.

Kenneth instämmer:

– Jag läste mycket på kvällarna och testade själv. Men i dag finns det så många programvaror, och vi använder så många olika, så det är inte lika lätt att ligga i framkant längre, säger han.

Monitor har liksom alla andra teknikföretag tvingats göra en hel del val under åren. Ett av de viktigaste var att gå vidare med PC-datorer, trots att det fanns flera andra vägar att välja. ”AS/400”, Macintosh, med flera. Flera konkurrenter körde på de större och betydligt dyrare så kallade ”minidatorerna”. Men Åke Perssons ansåg att de var för dyra för de flesta kunder. PC:n var det folkligare, mer lättillgängliga valet.

Åkes känsla för marknadens önskemål har utan tvivel fört Monitor i rätt riktning genom åren. Men han hade också en del minst sagt innovativa idéer. Thomas berättar:

– Han hade gjort en deal med Burgmans hamburgare här i Hudiksvall. De fick ett par datorer mot att vi på Monitor fick gratis hamburgare. Så vi gick dit och hämtade mat på kvällen. Man blev ganska trött på Burgmansburgare.

– Ja jag tror jag gick upp 10 kilo, säger Kenneth och ler.

– Det räcker nog inte, säger Thomas och skrattar.

Ni som varit med under alla dessa år, kan ni se någon röd tråd genom företagets historia som har tagit oss hit där vi är i dag?

– Vi har varit otroligt anpassningsbara och lyhörda. Och vi har följt det breda spåret. Vi valde PC, DOS och Novell. Sen Microsoft Windows. Det var inte alls självklart då att det var det som skulle bli det breda spåret, säger Kenneth.

– En annan röd tråd är att vi som jobbat här har haft ett otroligt engagemang. Vi har varit som en familj. Det har verkligen varit en framgångsfaktor, säger Thomas.

Vad kan man förvänta sig som utvecklare på Monitor i dag?

– Det finns alla möjligheter att utvecklas här i dag, bara man är nyfiken och vill lära sig så går det, säger Thomas och fortsätter: Det är ganska high-tech utveckling som görs här. Vi använder avancerad teknik för mycket av det vi gör. Vi ritar inga bilder på skärmen som programmerare, utan har ett ramverk som bygger bilden utifrån programkod. En motor som genererar en skärmbild.

Är det svårare att vara utvecklare i dag?

– Ja det kräver mer. Vi skulle nog inte anställa en sån som jag var 1987, säger Kenneth.

– Nej och framför allt inte en sån som jag, fyller Thomas i med ett skratt.

De säger båda att det är mycket högre krav på utbildning i dag, ”så man har lite koll”. Men att det är viktigt att inte stänga dörren för de som lärt sig själva. Det finns en tjusning med att inte veta vad som inte går. Kenneth förklarar:

– Det kan vara så att de som är utbildade säger att ”det där går inte”, men det vet ju inte vi. Så vi löser det ändå.

Arbetsmarknaden på 1990-talet liknade på vissa sätt dagens läge för den som vill jobba med programmering och systemutveckling. Thomas konstaterar att han säkert hade kunnat få en högre lön om han hade flyttat till Stockholm, men det var tryggt att jobba i Hudiksvall.

Vad har gjort att ni har varit kvar så länge?

– Jag brukar säga att ”jag har inte varit kvar länge”, det är ett nytt jobb vart tionde år med nya förutsättningar, säger Kenneth.

Känns det som ett livsverk?

– Litegrann kanske. Det har varit intressant och kul i alla år, säger Thomas och avslutar ödmjukt: Vi har väl gjort en del bra saker i alla fall.